VIDAR

Bärgning: Vraket används för sökövningar inom marinens utbildning för bärgningsdykare. Status: Vraket är mycket välbevarat, men har ett stort hål efter sänkningen. Resterna av kanontornen syns tydligt. Händelseförlopp: Utrangerades i juni 1947. Hon sjönk vid Märsgarn 1961 efter att ha använts som skjutmål. Historik: Utvecklingen av torpedbåtarmedförde att man i England, Frankrike och Tyskland skapade ett motvapen i form av en ny fartygstyp med hög fart och kraftigt artilleri, jagare. I Sverige fanns inget större behov av jagare som antitorpedbåtsvapen, men däremot behövdes snabba och sjövärdiga spaningsfartyg, som också kunde anfalla med torped. I början av 1900-talet inköptes två jagare utvecklade i England, och utifrån dess kunde nu svenskbyggda jagare, bättre anpassade till de inrikes förhållandena, konstrueras. Vidar en av de sex första svenskbyggda jagarna. Hon sjösattes den 6 september 1909 och levererades den 14 april 1910. Man utgick från Thornycroftbåten, men med pannor av Yarrow-typ. Alla fartygen hade samma bestyckning med fyra 7,5 cm kanoner och två, senare fyra, torpedtuber. Maxfarten uppgick till 30 knop och deplacementet uppgick till 350/416 ton. Besättningen var 69 man. Vidar tjänstgjorde under de båda världskrigens neutralitetsvakt. Under mellankrigstiden moderniserades hon och fick bland annat skärmar eller inbyggda styrhytter, som skydd för bryggpersonalen. Detta förbättrade även stridsvärdet i hårt väder, då hon med sitt skarpa förskepp och helt öppna däck och brygga lätt tog mycket vatten över sig. Senare togs emellertid den inbyggda styrhytten bort. Omkring 1939 ombestyckades Vidar så att aktra 7,5 cm ersattes av två 25 mm lvakan M/32 i dubbellavettage. Vidare utbyttes kulsprutorna mot en 8 mm lvksp M/36 i enkellavettage. Två sjunkbombfällare typ C med 16 sjunkbomber M/24 tillkom. Under 1940-1941 försågs Vidar med ny panna.