Stockholms skärgård
Det du faktiskt möter här nere. Skrivet för någon som ska ner i vattnet — var arten håller till, när på året, och vad du känner igen den på när den glider förbi i grumligt vatten.
Var i vattnet
Perca fluviatilis
Höga mörka tvärband över grönbrun rygg och orangeröda bukfenor. Den taggiga främre ryggfenan fälls upp när den blir nyfiken.
Den fisk du oftast möter blicken på. Abborren är nyfiken och följer gärna efter en dykare en bit innan den tröttnar.
Var i vattnet
Esox lucius
Lång kropp med ryggfenan långt bak och en platt, andliknande nos. Står orörlig tills den inte gör det.
Står ofta så stilla i vassen att man simmar förbi utan att se den. Vänder man sig om är den borta.
Var i vattnet
Clupea harengus
Silverblank sida och mörkblå rygg. Ser du ett stim som vänder samtidigt är det oftast den.
Östersjöns egen, mindre form av sill. Ett stim som fångar ljuset är en av de finare synerna på ett grunt dyk.
Var i vattnet
Gymnocephalus cernua
Ser ut som en liten, gråbrun abborre utan tydliga tvärband, men med mörka prickar och en sammanhängande ryggfena.
Lätt att förväxla med abborryngel. Titta på ryggfenan — gärsen har en enda, abborren två.
Var i vattnet
Platichthys flesus
Platt och oval med båda ögonen på samma sida. Känns igen på små vårtliknande knölar längs ryggfenans bas.
Den plattfisk du oftast ser i skärgården. Simmar iväg i en molnpuff av sand när du kommer för nära.
Var i vattnet
Myoxocephalus scorpius
Oproportionerligt stort huvud med taggar på gällocken, och breda bröstfenor den vilar på som händer.
Flyr sällan. Litar på sitt kamouflage och låter dig komma nära — vilket gör den till en tacksam modell.
Var i vattnet
Taurulus bubalis
Mindre än rötsimpan och med en tydlig skäggtöm i mungipan. Ofta rödbrunt marmorerad.
Skäggtömmen är det säkraste sättet att skilja den från rötsimpan när de ligger sida vid sida.
Var i vattnet
Zoarces viviparus
Ålliknande men med en sammanhängande fenbård runt bakkroppen. Brungul med mörkare marmorering.
En av få fiskar i våra vatten som föder levande ungar i stället för att lägga rom.
Var i vattnet
Gobius niger
Mörk, nästan sotig, med bukfenorna sammanvuxna till en sugskiva. Hanen blir riktigt svart under leken.
Smörbultar har ingen simblåsa och sitter därför hellre än simmar. De flyttar sig i korta ryck.
Var i vattnet
Gobiusculus flavescens
Liten, genomskinligt brunröd, och till skillnad från andra smörbultar simmar den fritt i vattnet.
Den enda smörbulten som hänger i vattenmassan. Ser du småfisk sväva över tången är det oftast den.
Var i vattnet
Syngnathus typhle
Trådsmal med en tillplattad, rörformad nos. Står ofta rakt upp och ner och härmar ett grässtrå.
Släkt med sjöhästen — och precis som den är det hanen som bär rommen i en ficka på buken.
Var i vattnet
Nerophis ophidion
Ännu smalare än tångsnällan och nästan utan fenor. Grönaktig, ser mest ut som en bit tråd.
Ligger ofta helt stilla i ålgräset. Det är först när tråden rör sig som man förstår vad man tittar på.
Var i vattnet
Gasterosteus aculeatus
Liten med tre taggar på ryggen. Hanen får knallröd buk och blåa ögon under leken.
Hanen bygger ett bo av växtdelar och vaktar det aggressivt. Kommer du för nära rusar en åttacentimeters fisk rakt mot din mask.
Var i vattnet
Cyclopterus lumpus
Rund och klumpig med knöliga rader längs kroppen. Hanen blir rödaktig, honan blågrön.
Sitter fast med en sugskiva på buken. Hanen vaktar rommen och rör sig inte ur fläcken — ett av få tillfällen då man får titta hur länge man vill.
Bedömd som nära hotad (NT) i den svenska rödlistan. Håll avstånd, särskilt vid rom som vaktas.
Var i vattnet
Neogobius melanostomus
Kraftigare än våra egna smörbultar, med en tydlig svart fläck bakerst på den främre ryggfenan.
Kom till Östersjön med barlastvatten och upptäcktes i Sverige 2008. Finns nu etablerad i södra Stockholms skärgård.
Invasiv främmande art. Den konkurrerar med tånglake och skrubbskädda och äter rom och yngel. Fynd kan rapporteras till Havs- och vattenmyndigheten.
Var i vattnet
Mytilus edulis
Blåsvarta, droppformade skal i tjocka mattor. Sitter fast med trådar den spinner själv.
Blir aldrig lika stor här som i Västerhavet — det bräckta vattnet håller nere den. Filtrerar vatten och är en av anledningarna till att sikten alls är hygglig.
Dels för att hur en abborre ser ut går att googla på tre sekunder — dels för att den fråga man faktiskt har under vattnet är var man ska titta. Ska jag skanna botten, eller titta upp i vattnet? Det är det diagrammet på varje kort svarar på.
Ska du artbestämma på allvar, ta med en riktig bestämningsnyckel.
Artlistan är avstämd mot Länsstyrelsen i Stockholms läns affisch Fiskar i Stockholms skärgård (2016). Den är värd att titta på — men dess illustrationer är gjorda av Linda Nyman och Karl Jilg ur Nationalnyckeln och är upphovsrättsskyddade, så de finns inte här.
Varje dykplats har en egen lista över vad som brukar synas där. Det är oftast en bättre utgångspunkt än att leta efter en särskild art.
