L2013:4327

Bärgning: 1874, i samband med grävningar för grundläggning av Svenska teatern, påträffades tre fartygsskrov på Blasieholmen (SMA 6141:069, 6141:095 och 6141:096). Vraken kom delvis att blottas, och vrakdelarna frilades, sågades upp och bärgades. I samband med detta observerades dess sammansättning och dimensionerna mättes upp. Det största av vraken, 6141:069, kom att studeras noggrannast. Vid utgrävningen tolkade man vraket som strandat, och att utfyllnader i senare tid gjort att vraket hamnat nästan 25 meter innanför den nuvarande kajen. Vraket tolkades, på grundval av den kraftiga konstruktionen och fynden av artilleri, som resterna av ett stort krigsfartyg, kanske från 1500-talet. Då timren ovan vattenlinjen visade spår av eld drog man slutsatsen att fartyget hade brunnit. Eventuellt kan vraket vara resterna av Västervik (se FÖRM 6689). Eventuellt kvarligger de delar av vraket som inte blottades vid grävarbetet 1874 på platsen. Status: Skrovet var fyllt med jord och halvförmultnade spån. Då kölen vilade på två stora stenar under fartygets mitt hade såväl för- som akterskeppet blivit nedbrutet av sedermera påförda jordmassor. Under fartyget fanns en grusbotten utan spån eller andra spår av skeppsbyggeriverksamheten på platsen. I skrovet påträffades 3 runda kanonkulor av ca 15 centimeters diameter och en stångkula. Cirka 27 meter av fartygslämningen grävdes fram. Fartygets bredd synes ha varit omkring 12 meter, och av formen på spanten antas fartyget ha varit omking 40 meter långt. Alla fartygets delar var av ek. Köl och kölsvin var av stora längder, men avhöggs efterhand som grävarbetet pågick. Kölen hade spunning, och för att bli extra hög hade man placerat fyllningstimmer i form av två ekplankor ovanpå densamma. Bordläggningsplankorna var drygt 9 m långa, 44,5 cm breda och nästan 10 cm tjocka. Plankorna var förenade till intimringen med järnspik och ekdymlingar. Alla timren var kolade i ändarna vid den forna vattenlinjen, medan spånen innuti vraket inte visade några spår av att ha blivit brända. I bottenstockarna, mitt för fartygets centrumlinje, fanns ett relativt stort, kvadratiskt våghål. Kölsvinet bestod av två ihoplaskade ekbalkar, vardera 34,5 cm höga och breda. Garneringen var av breda ekplankor. Ovanpå garneringen fanns stinnare, som torde ha räckt till slaget eller strax däröver. Stinnarna låg stumt an mot kölsvinet och var inte sammanfogat till detta. Mellanrummet mellan stinnarna uppgick till omkring 3 meter. De två förligaste övergick till kattspår, och löpte sammanhängande tvärs över kölsvinet. Spanten bestod av flera timmer, sammanfogade genom haklaskar. Över kölen var bottenstockarna omkring 35 cm höga och ungefär lika breda. Avståndet mellan spanten var i hela fartyget omkring 17 cm (status 1874). Övrigt: Blasieholmen fungerade som kronans skeppsgård från 1565-1640 till. 1723 uppläts den aktuella platsen som privat skeppsvarv åt handlaren Classon. På 1740-talet anlades ett sockerbruk på platsen.