MARGARETA

Fartygslämning, 34 m l och 8,48 m br. Historik: Margareta byggdes av den erkänt skicklige skeppsbyggmästare N. P. Björk. Timmermän var L. F. Eriksson och C. O. Gran. Margareta var det sista fartyget som byggdes på varvet. På grund av slarv i virkesleveranserna lär inte furuvirket ha varit så bra som det var tänkt, och följden blev att Margareta redan från början blev dyr i underhållet. Huvudredare fram till 1879 var Anders Ahlström på Söder-Marum. Fartyget är troligen döpt efter dennes fru, Margretha. I september 1878 kolliderade Margareta med Grisslehamnsskonerten Lovisa ute på Östersjön. Lovisa fick svåra skador, och i rätten ansågs Margaretas kapten skyldig till att ha vållat olyckan genom försummelse. Margaretas rederi blev skadeståndsskyldigt, och detta, tillsammans med felspekulationer i frakter, satte huvudredaren i konkurs. Efter detta blev hemmansägaren Anders Andersson i Finnala fartygets huvudredare. Från 1882 och fram till förlisningen var hemmansägaren och kyrkvärden Erik Andersson i Överlöse, svåger till Anders Andersson, huvudredare. Margareta gick mestadels i nordsjöfart mellan norrlandshamnar och kuststäder i England och Tyskland. Besättningen uppgick till mellan 8 och 10 man. Hon reparerades 1880 och drevades 1875, 1888 och 1891. Besättningslista: Besättningsrummet var märkt med 11 man. Per Andersson, befälhavare Alf Karlsson, styrman C. J. Matsson, timmerman E. H. Nordström, matros E. H. Mattsson, lättmatros M. Pettersson, jungman C. E.Pettersson, jungman M. L. Andersson, kock Händelseförlopp: I hårt väder siktade Margareta Landsort och man började blossa efter lots. Man lägger bi mellan fyren och vaktstugan, men inser så småningom att ingen lots kan komma ut. Eftersom farvattnen var bekanta beslöt man att fortsätta utan lots för att gå till ankars vid Utölandet. Man hissade därför segel igen, men innan man hunnit till Viksten vred vinden till ost och det började snöa. Man beslöt därför att ändra kurs och istället söka lä vid Brännskär. När man hade land i lä och lovart minskade sjön och man började ta ned seglen, vilket tog tid under de svåra omständigheterna. Kaptenen befallde att ankarna skulle släppas, men ankarkättingen på styrbords sida oredde sig så att endast några famnar kätting löpte ut. I samma stund kom en orkanlik by och fartyget började driva över Storbosundet då det enda ankaret inte orkade hålla henne. Vid tretiden på natten slog styrbordssidan mot Brännskär upprepade gånger, och snart var fartyget läck. Besättningen sjösatte livbåten och tog sig iland på ön. Kaptenen hjälpte besättningen att komma i livbåten, och han gav dem även varsin filt. Sedan tog han farväl och stannade ombord på sitt fartyg. Nästa morgon upptäcktes besättningen och en båt kom ut och hämtade dem. Även kaptenen räddades från Margareta. Kaptenens son, jungmannen Martin Pettersson, hade dock blivit så nedkyld att han senare insjuknade och dog. Detta skall enligt vissa delvis ha berott på att han kände medlidande för den frysande skeppshunden och svepte in den den i sin filt. Övrigt: På Roslagsmuseet i Norrtälje finns en akvarell av Margareta. 1971 företogs en besiktning av vraket inom ramen för en marinarkeologikurs. Fyndlista: Bärgat av sportdykare 1961 - 1962: En meterlång bit av en wire samt en vantjungfru av trä med järnband. Ett ankare. Sålt till Trosa stad som torgprydnad. Galjonsornament bestående av en stävknorr och utsmyckningssbrädor. Förvaras (på museum?) i Byxelkrok En vantjungfru av trä med järnband. Status: Styrbords sida är något sönderslagen. För övrigt är skrovet tämligen helt, men halvt upprättstående master och bogspröt (status 1961). Skrovet är tämligen helt, bortsett från styrbordssidan, som delvis är utfallen och aktern, som är något sönderslagen. Tegelstenar från kabyssen finns i förskeppet. För därom finns ett bråspel och akter därom en lastlucka och en pump. Ungefär midskepps ligger en ratt. I fören finns resterna av bogspröt. Två nedfallna master pekar ut från vrakets styrbordssida. (status 1971). Däcket är delvis trasigt. Aktern är trasig, men i övrigt är skrovet ganska intakt. Delar av master och rigg ligger på styrbords sida. I fören ligger ankarkätting kvar. Div spel och pumpar finns på vraket. Barlasten består mest av järnskrot (status 1979). Vraket är tämligen helt utom vid aktern och styrbordssidan, som är något sönderslagen. Vraket har på senare tid börjat falla sönder. Aktern är svårt sönderslagen till följd av strandningen. Ett ankare, som numera är bärgat, fanns förut vid ena fartygssidan. Ett ankare ligger fortfarande tillsammans med fragment av trossen i utanför fartyget i dess längdriktning. Under gångspelet ligger resterna av ankartrossen. Däcket, med sin skylight och gångspel, håller delvis på att falla in. Delar av bogsprötet sticker fortfarande ut från fören (status ?). Relingen finns kvar och här och var i det intakta däcket finns skylights och lastluckor. På fördäcket står bråspelet kvar. Bogspröt sticker ut flera meter framför förstäven. Förpartiet är spetsigt och smalt (status 1994). Mycket välbevarat, på fördäck står bråspelet kvar. Däcket är intakt med lastluckor och skylights.