L2013:4098

I "Öster-Åkers Sochns minne", påbörjad 1757, omtalas ett vrakfynd påträffat vid muddring utanför strandkanten vid Tuna säteri. Kölen skulle enligt källan ha varit 40 fot lång, och man skulle även ha fiskat upp 5-6 kanonkulor à 6-7 tums diameter. Dessa var dock så svårt angripna att ytterdelarna flagnade som skal. Författarens skriver att ingen sägen eller historia talar om att något fartyg förlist på platsen de senaste hundra åren, men att kanonkulorna är för stora och välbevarade för att vara särskilt gamla. Hans slutsats år 1757 är att vraket inte kan ha varit så gammalt, och att det förmodligen varit en av gårdens jakter eller skutor, som haft kanonkulor som barlast. Under senare tid har man funderat över vrakfyndets möjliga samband med den danska flottans försök att tränga igenom sundet till Trälhavet under Kalmarkriget 1612 eller från oroligheterna 1522, då Sören Norbys flotta stoppades av den förenade svensk-lybska flottan och fick dra sig tillbaka över Trälhavet. Hembygdsforskare har menat att beskrivningen av skeppsfyndet ger bilden av ett fartyg, som sjunkit under beskjutning vid ett försök att söka skydd i Tunaviken. Uppgiften om rostflagor tyder på att det rörde sig om smidda kanonkulor tillhörande en mer avancerad teknik än den som var rådande 1522, varför vraket snarare skulle kunna ha ett samband med stridigheterna 1612. Vid detta tillfälle skall svenska "skärgårdsbåtar" ha försökt hindra danskarna under varpningen av de större fartygen genom Vindö ström. De svenska båtarna flydde mot Stegesund, men två av dem upphanns och förstördes. En dansk sjöofficer berättar i en handskrift att en av de svenska båtarna, en esping, flydde mot land och att besättningen räddade sig genom att hoppa iland. Med denna båt har man velat identifiera de vrakrester som idag ligger vid Tunavikens strand. Om det år 1757 beskrivna vraket är detsamma som det som påträffades 1976 är dock inte fastställt. Bärgning: Vraket kom i dager vid extremt lågvatten 1976, och besiktigades och fotodokumenterades då av SSHM, eftersom markägaren önskade borttaga vraket. Följande föremål flöt år 2000 upp vid stranden vid Tuna säteri och besiktigades av Ossi Gröndahl, skeppstimmerman på Vasamuseet 2001: 1. Ornerat träföremål, 63 cm lång, 25 cm bred och 5 cm tjock. Ossi Gröndahl har bedömt det som en hå, förmodligen av ek. I detaljen finns urtag för åran samt snidade former för fasthållandet av åran med hjälp av ett rep med stentyngd. Spikhål i årtullen kan antyda att den varit fastsatt i fartygets/båtens reling. Årtullen har hittats i strandkanten utanför Tuna säteri, i direkt anslutning till vraklämningen. 2. Ornerat träföremål, förmodligen av ek. 31 cm lång, 7 cm bred och 2,5 cm tjock. Även detta föremål, en rosenbård, har Ossi Gröndahl okulärbesiktigat och finner likheter med Vasas utsmyckning. Med anledning av de ilandflutna vrakdelarna och påträffandet av ytterligare ett vrak (SMA 612:011) besiktigades vraket av SSHM 2001. Datering: Vraket finns omnämnt i en handskrift från 1757. Med tanke på dess dåvarande tillstånd, det faktum att dess identitet var okänd redan på 1700-talet samt att somliga skeppsdetaljer påminner om 1600-tals sniderier, bör vraket vara från tiden före 1800, eventuellt 1600-tal. Status: Träfragmenten är koncentrerade till ett område med en yta av 2 x 7,3 m. Utanför detta område påträffas enstaka detaljer som kan ha anknytning till vraket. Mer troligt är dock att dessa delar är rester av bryggpålar. Vraket ligger djupt nedsjunket i botten. Vrakresterna ger en antydan om att båten varit försedd med innergarnering. Om båten är klink- eller kravellbyggd går ej att fastställa med mindre än att man avlägsnar underlaget. Någon markant avslutning i spantraden finns ej och man kan således ej fastställa hur mycket av fartyget som saknas och följaktligen ej heller fastställa läge för fören respektive aktern. I några spant finns dymlingar, diameter 2 cm. Ett bord med dymlingshål påträffades (status 1976). Ett flertal pålar är nedslagna i botten strax utanför vraket. Dessa pålar skulle kunna indikera någon slags bryggkonstruktion. Vrakresterna är delvis synliga från ytan. Det förekommer detaljer utanför vraket som skulle kunna höra till detsamma (status 2001). Övrigt: 100 m från vrakplatsen ligger även ett annat vrak (se SMA 612:011)