Hoppa till innehåll

Fartygs-/båtlämning

MARJAANA

L2013:4014 · RAÄ Ekerö 208 · Ekerö, Stockholm

Även: UNDERÅS SANDTAG II

Djup
Djup okänt
Längd
Okänd
Bredd
Okänd
Närmaste land
Okänt

Position

Decimalgrader

59.285998, 17.629313

Grader och minuter

N 59° 17,160′ E 17° 37,759′

Mätmetod
RTK
Lägesosäkerhet
±1 m
Utbredningsosäkerhet
±20 m

Värdena är Riksantikvarieämbetets egna. Vi lägger ingen egen skala ovanpå dem — ett tal i meter säger mer än ett antal stjärnor.

Material hos Riksantikvarieämbetet

  • Batymetri och terrängbild · 2

    • Terrängbild, Ekerö 2082003-10-27· Sjöfartsverket
    • batymetribild, Ekerö 2082010-09-30· Sjöfartsverket
  • Fotografi · 2

    • MÅLNING, Ekerö 208· Kontakta Statens maritima museer.
    • MÅLNING, Ekerö 208· Kontakta Statens maritima museer.
  • Ritning och karta · 2

    • KARTA, Ekerö 208· Kontakta Statens maritima museer.
    • KARTA, Ekerö 208· Kontakta Statens maritima museer.

Varför visas inte bilderna här?

Materialet är upphovsrättsskyddat och ägs av Sjöfartsverket, Statens maritima museer eller Försvarsmakten. Riksantikvarieämbetet tillgängliggör det i sitt e-arkiv, men vi får inte kopiera det hit. Följ länken nedan så ser du originalen hos källan.

Öppna materialet i Arkivsök

Riksantikvarieämbetets beskrivning

Läge: Västra Bockholmssundet, Bergholmar

Fartygslämning. Historik: 1944 beställdes fartyget av Axel Duritz för Underås AB och innovatören Nylander. Fartyget skulle frakta singel och sand mellan Underås (Enhörna) och Stockholm (Lidingö, Bällsta, Hornsberg och Söder Mälarstrand). Hon byggdes helt i betong, det första fartyget i detta materiel. Hon var ett experimentfartyg. Skrov, däck och lastluckor var av betong. Styrhytten var av plåt och taket av trä. Inredningen var av masonit på regelverk. Tjockleken på skrovet var 7-8 cm. 1945 började hon sin rutt. Maskinen var en Skandia tändkulemotor på 150 hk som i början drevs med gengas, senare med dieselolja. Fartyget lastade ca 230 ton. 1965 köpte Tor Collin fartyget och bytte hennes namn till Marjaana. Collin med familj, hustru Marja, sonen Torbjörn och hunden Bobby, flyttade ombord. 1966 övervarvade maskinen, varvid vevstakar for ut genom cylinderväggen och en ny maskin av ty Scania DS11 sattes in. Händelseförlopp: Skärtorsdagen 1969 lämnade fartyget Underås lastad med sand. Ombord fanns Marja Collin, vid rodret, Torbjörn samt en maskinist. Isen låg tjock ännu vid denna tidpunkt men det fanns en ränna att gå i. Fartyget var djupt lastad, dock ej med full last. Detta gav en stadig gång. Man gjorde en undanmanöver för ett isflak och oturligen rände hon in i isrännans kant, 50 cm tjock blåis. Farten var tillräckligt hög för att kollisionen skulle slå upp ett droppformat hål på styrbords bog. Storleken uppskattades till 70x30 cm. Torbjörn, som vid detta tillfälle sov i kaptenshytten bakom styrhytten, vaknar och rusar ut och kontrollerar skadan. Vattnet strömmar in. Han startar generatorn som skötte om länspumparna. Marja som stod på kommandobryggan förstår genast vad som hänt. Med hjälp av kommunikationsradion meddelas positionen och hjälpen, bestående av Underås Sandtag III, var på väg. Hon låg ca 1 timme före in mot Stockholm men vände och gick med full maskin mot olycksplatsen. Marja förstår att fartyget kommer att gå till botten fort, så backen läggs i för att få undan fartyget. Detta är just söder om Bergholmarna. Maskinisten, som också förstod vad som skulle hända, lämnar fartyget direkt och går på isen mot land. Just som Marja och Torbjörn lämnar fartyget över relingen och kommer ner på ett isflak, flyger en Vertol-helikopter över platsen. Flygningen är ett rutinuppdrag. Helikopterbesättningen ser att det inte står rätt till med fartyget och larmar Bromma som tillkallar en räddningshelikopter. Marjaana börjar sjunka. Fören går ned först och aktern lyfter sig över vattnet med den snurrande propellern. Isflaket med besättningen var då ca 40-50 m bort. De ser även skeppshunden Bobby hoppa in i sitt hem, däckshuset. Hunden omkommer. Från kollisionen med isflaket tog det ca 45 minuter innan fartyget sjönk. Status: Vrakets tillstånd är gott, endast styrhytten och masten är trasig p.g.a sprängningar. Hon är sandlastad och en sandelevator finns på backen (status 1980). Övrigt: Sjöfartsverket sprängde masten som ansågs vara ett hinder för sjöfarten. Bärgningar: Efter förlisningen gjordes flera bärgningsförsök. Man lossade sandlasten med lyckades aldrig bärga fartyget.

Antikvarisk status

Bedömning
Övrig kulturhistorisk lämning
Undersökningsstatus
Ej undersökt
Skadestatus
Ej skadad

Objektet är sjömätt av Sjöfartsverket. Det ger i regel en betydligt säkrare position än en uppgift lämnad från land.

Källor

  • Riksantikvarieämbetet

    Kulturmiljöregistret, lämning L2013:4014 (RAÄ Ekerö 208)

    Öppna i Fornsök
  • Sjöfartsverket

    Sjömätning. Uppgifterna är återgivna via Riksantikvarieämbetets register.

Uppgifterna ovan är hämtade ur offentliga register och tillhör sina respektive källor. Vi har byggt ett annat gränssnitt ovanpå informationen — vi framställer den inte som vår egen.