"JÄRNHOLM 1"

Övrigt: Bror Ehrensky har uppgett att hans fader berättat om en gammal segelled öster om Utö, insegling vid Storskär till Järnholmssund och Utö gruvor. Innan lotsstationen blev vid Järnholmen tjänstgjorde fiskare från Kroka som lotsar åt fartygen. Ehrensky själv har inget minne av farleden eller av lotsstationen vid Järnholmssund. Dessa hade upphört innan hans födelse 1881. Vesterberg, fiskare vid Ornö, född 1888, återger även han traditionen om den gamla segelleden, om vilken hans far och farfar berättat. Han har inget minne av årtalet men säger att det var rätt långt tillbaka i tiden. Fiskaren Adolf Nilsson från Ornö, f. 1898, berättar att lotsstationen på Järnholmsund upphörde på 1870-talet, och att segelleden då ändrades. (sagt 1968). Ett annat vrak (SMA 616:017) ligger i närheten av vraket. Status: Virkets tillstånd är gott. De synliga delarna av vraket är väl bibehållet, men större delen av vraket förmodas vara krossat. Vraket är till 80% begravd av stora stenar. Dess ena sida är synlig med mycket kraftiga spant som sticker upp. En del av samma sidas bordläggning är också synlig. Vraket ligger 90' tvärs mitt i sundet och uppgiftslämnarens uppfattning är att fartyget sänkts för att hindra passage genom sundet (status 1974). Vraket är ålderdomligt och sönderfallet. Det består av kölsvinet, hugget ur en stock med 0,5 - 1 m långt mastspår. Vid kölsvinet sitter bottenstockarna kvar i sitt ursprungliga läge. De är huggna ur krokvuxet virke och placerade med ca 30 cm:s mellanrum, varannan av furu och varannan av ek. Över bottenstockarna ligger stora stenar av en rödaktig bergart som mig veterligen inte förekommer i trakten, varför man kan antaga att de kommit dit som barlast. På platsen fanns även en del sammanhängande bordläggning. Ett stycke ut finns kölen, som är huggen ur en grov ekstock. Ytterligare ett stycke därifrån finns ena stäven. Den är också tillverkad av ek och ca 3 m lång. Skeppets uppbyggnad stämmer väl överrens med Kungsvraket, ett 1600-tals vrak (status 1980). Datering: Vrakets tillstånd och byggnadstekniska drag ger ett ålderdomligt intryck. Det förefaller även vara känt åtminstone redan under tidigt 1900-tal, varför man kan antaga att det är äldre än 100 år. Dykare har misstänkt att vraket skulle vara från 1600-talet.