PER BRAHE

Historik: Fartyget byggdes under åren 1854-57 på Motala Verkstad. Hon sjösattes den 16 juni 1857 och bygget hade kostat 90 000 riksdaler. Hon beställdes av Jönköpings Förenade Ångbåts Bolag i Jönköping men kom sedermera att ha flera ägare. År 1914 förvärvades hennes dåvarande rederi, Ångbåts AB Jönköping, av Ångfartygs AB Göta Kanal. Händelseförlopp: Den 19 november avgick Per Brahe från Jönköping ocmkring klockan 19:00. Klockan 21:00 ankom hon till Gränna och tog ombord 8 passagerare och last. Tillsammans med de 16 besättningsmännen uppgick de ombordvarande till 24 personer. Med en pressad tidtabell hann man inte med att stuva lasten ordentligt. När kaptenen Teodor Boija inspekterade lasten i sken av en lampa lär han ha muttrat: "-Går det nu ej åt helsicke, så går det aldrig dit". Man avgick från Gränna klockan 23:00 samma kväll för att anlända till Hästholmen vid ettiden på natten. Fartyget hade nu 47 tons last på däck och 34 ton i rummet. En stark sydlig vind vid avfarten från Jönköping hade mojnat i Gränna, men sedan fartyget lämnat denna hamn slog vinden om till nordväst och ökade till full storm med inslag av snö. Vad som exakt hände därefter vet man inte. På Hästholmen trodde man att fartyget stannat kvar i Gränna över natten på grund av vädret och i Gränna förutsatte man att fartyget redan nått sin destination. När förfrågningar från de olika hamnkontoren gjordes förstod man att en svår olycka inträffat men inga vittnen till det inträffade fanns. Orsaken till att Per Brahe förliste var sannolikt att babordsidan, när man påbörjade en styrbordsgir in mot hamnen på Hästholmen, fick sjön över sig, vilken medförde att fördäckslasten gick överbord. Den övriga lasten förskjöts och fartyget sjönk. Det hela gick troligen väldigt snabbt och ingen överlevde. Bland de ombordvarande passagerarna fanns konstnären John Bauer och hans hustru Ester, samt sonen Bengt. Vid det efterföljande sjöförhöret frikändes rederiet helt, trots att det var känt att de pressat kaptenen med snäva gångtider och uppmuntrat till att ta stor last. De anhöriga tillerkändes ingen ersättning men rederiet betalade i ett känt fall, skeppspojken Gunnar Lings föräldrar, ut 300 kronor frivilligt. Bärgningar: Rederiet, Ångfartygs AB Göta Kanal, hade inga intressen av att bärga Per Brahe men år 1921 försökte den invalidiserade dykaren E M Johansson att få upp fartyget. Hans utrustning var dock inte tillräcklig. En andelsförening bildades dock för att man skulle få ihop tillräckligt med medel för en bärgning. Året därpå, under sommaren 1922, lyckades man få fartyget ur djupet. Det hela blev en sensation och tiotusentals männinskor följde arbetena med stort intresse. Man visade dokumentärer på biograferna i landet om hur arbetet fortskred, man anordnade lustresor med ångfartyg förbi arbetsplatsen och man satte in extratåg för att besvara det enorma besökstryck som Hästholmen nu utsattes för. En söndag i augusti 1922 besöktes Hästholmen av inte mindre än 20 000 människor. Efter bärgningen, och för att få igen en del av utgifterna, gick Per Brahe för egen maskin runt Vättern, via Göta kanal till Mälaren och slutligen till Stockholm, för att mot entré visas upp för allmänheten. Publikanslutningen var mycket god på de flesta platserna. Den andelsförening som bärgade fartyget ombildades till rederi och satte, efter renovering, Per Brahe åter i trafik. Övrigt: Den andelsförening som bärgade fartyget satte det åter i trafik omdöpt till Östergyllen. Oviljan var emellertid stor att resa med henne. 1927 såldes hon till AB Olex och döptes om till Kallerö men såldes vidare redan nästa år och fick namnet Ostkusten. År 1929 inköptes hon av Ångbåts AB Åland som döpte henne till Åland II. Hon genomgick vintern 1929-30 en omfattande renovering och ombyggnad och ändrade i samband med detta utseende kraftigt. År 1957 firades fartygets 100-årsjubileum. Två år senare såldes hon till skrot. Motala stad erbjöds, enligt obekräftade uppgifter, köpa fartyget men tackade nej. Åland II skrotades på Tykö bruk i Mathildedal i Finland vintern 1959-60. Styrratten skänktes dessförinnan till hembygdsföreningen i Motala som deponerat den på Motala Folkets hus. Skeppsklockan, som bärgades redan 1918, skänktes året därpå till Sjöfartsmuseet i Göteborg. Fyndlista: Skeppsklockan, som bärgades 1918, skänktes året därpå till Sjöfartsmuseet i Göteborg. Styrratten, vilken togs tillvara vid skrotningen, skänktes till Motala hembygdsförening och är numera placerad på Motala folkets hus. Ett antal symaskiner av märket Husqvarna, skänktes till Husqvarna fabriksmuseum. Status: På Per Brahes förlisningsplats finns idag ett avtryck efter skrovet, 3 meter djupt och 15 meter långt samt en del av lasten (status 1990). Bärgning: Sjöhistoriska museet gjorde, tillsammans med Ödeshögs brandkår, en dokumentation av vrakplatsen den 19 maj 1990.