LINKÖPING

Historik: Fartyget byggdes och sjösattes i Motala med namnet Linköping. Hon var planerad att gå traden Stockholm Linköping. Jungfrufärden, som gick med passagerare från Stockholm, fick ett snöpligt slut. Det lär ha varit många passagerare ombord på denna första resa. Det var trångt, särskilt i början av resan, då det mesta av däcksutrymmet upptogs av vedtravar för eldningen den bränsleslukande maskinen. Färden längs med kusten gick bra. Linköping tog sig in i Slätbaken och slussades vidare upp i Göta kanal vid gården Mem. Fartyget fortsatte in i Roxen och hade sedan bara Stångaån kvar för att komma till Linköping. Stångaån var dock för grund och Linköping fastnade rejält i en lerbank. Passagerarna fick fortsätta resan med hästskjuts medan besättningen med mycken möda drog loss fartyget. Redan samma sommar döptes fartyget om till Östergöthland. Hennes vidare öden som kanalångare är okända. Först 1861 dyker hon upp igen och hon har då 23 års intensiv ångbåtstjänst bakom sig och i stort behov av reparation. Restaureringen skulle ske i Stockholm och efter dessa arbeten skulle hon säljas. Status: Vraket efter hjuångaren Östergötland står fortfarande till största delen skrovhel på botten med fören åt sydost. Skrovet är byggt med träspant med borgdläggning och innergarnering på sedvanligt vis. De fasta förbanden, bultar spikar osv tycks varit av järn och har således, till största delen, rostat bort. Detta har inneburit att de övre delarna av skrovet har rasat ned eller är mycket lösa. Vraket är överlag mycket skört. Aktern har till stor del kollapsat varför det bland en mängd lösa skrovdelar även återfinns fyrkantiga ramar till fönster, panel och andra detaljer. Häckspanten står dock på ursprunglig plats, om än något utfallna. På sidorna har de övre bordläggningsstråken lossnat och blottat spanten. Flera spant står mycket löst. Akter om paddelhjulet på styrbordsida är bordläggningen bevarad i sin fulla utsträckning i höjdled. Framför platsen för paddelhjulet på babordsida finns ett runt urtag som bör vara en toalett. Skovelhjulen saknas men delar av överbyggnad till dessa finns bevarad i form av en rund balk på styrbordsidan. Spanten vid fören är betydligt kraftigare än de övriga för att stödja kranbalk och ankarklys. Förstäven och galjonen har fallit ut helt och hållet och lämnar ett mellanrum längst fram (status 1990). Bärgningar: Redan två månader senare gjordes försök att bärga vraket.Två briggar lades på vardera sidan om skrovet och med hjälp av spel och kättingar skulle fartyget lyftas till ytan. Men bärgarna fick ge upp när kättingarna i den tilltagande viden plötsligt brast. Bärgning: 1975 fick en sportdykare bärgningsrätt på Östergöthland. Dykaren hade även tillstånd till slamsugning, i syfte att utforska vrakets identitet. 1990 företogs en marinarkeologisk besiktning av vraket i syfte att skaffa ett komparativt material inför en eventuell bärgning av Erik Nordevall (SMA 121:001). Händelseförlopp: Den 27 september 1861anlände propellerångaren Per Brahe till Söderköping, varifrån hon skulle bogsera hjulångaren Östergöthland till Stockholm för reparation. Ombord på Östergötland förde kapten Palmgren befälet. Den gamle kanalkaptenen skulle efter denna resa gå i pension och flytta till Stockholm. Han hade därför stuvat ned hela sitt bohag. Med på fartyget fanns även ytterligare ett flyttlass tillhörande en äldre änka från Söderköping. Bland annat hade hon låtit stuva en komplett nedmonterad kakelugn. Vädret var vackert med solsken och lugna vindförhållanden. De båda fartygen passerade ut i Slätbaken genom slussarna vid Mem. Efter 30 minuters gångtid noterades att Östergöthland tog in vatten. Kapten Palmgren avfyrade en signal med salutkanonen till den bogserande ångaren att bogseringen måste stoppas. Samtidigt jobbade besättningen så mycket de kunde med länspumparna. Läget förvärrades snabbt och man försökte vända för att gå in på grunt vatten vid Killingeholmen. Det tungt lastade fartyget var emellerid på väg att sjunka. Bogsertrossen kapades hastigt för att inte även Per Brahe skulle dras med ned i djupet. De ombordvarande hann rädda sig över till Per Brahe men all last och utrustning följde med den gamla ångaren i djupet. Övrigt: Denna typ av fartyg kallas även fiolbåter, på grund av att de indrag i skrovsidorna som rymmer skovelhjulen ger skrovet en form som liknar en fiol. Fyndlista: Bärgat av sportdykare i samband med en undersökning på 1970-talet: namnbräda, Acc nr 24 310 dricksglas, Acc nr 24 372 några höganäskrukor karaffer kläder matlagningskärl tallrikar laddstake