ALBERT HÖEG

Fartygslämning, efter barken ALBERT HÖEG, 1920-02-16. Status: Lämningen är totalt sammanfallet från ca 10 m från fören och akterut. Förpartiet står med ca 30 graders slagsida åt styrbord. I fören finns ankarspelet, som har rasat ned genom huvuddäcket. På babords bog finns två rejäla ankarklys. Längst fram finns ännu den balk som en gång bar bogsprötet. Akteröver står järnspant upp ur dyn (status 1995). Lämningen lokaliserades av dykargruppen Poseidon 1957. Det kallades då "slamvraket". Omkring 1963 åkte en reporter ut med några dykare och gör ett reportage om "Slamvraket". En del souvenirplockande förekom säkert, bl.a. vet man att en stålkaus togs upp. Händelseförlopp: På lördag förmiddag den 14 februari togs en dansk lots ombord vid Skagen. Fartyget gick nära den svenska kusten för att undvika minbältena från första världskriget. I mörkret och snöfallet kom fartyget för nära land. Då vinden dessutom ökade till storm beslöt man att ändra kursen för att söka hamn innanför Vinga. Man försökte där få lots, men ljussignalerna uppfattades aldrig på Vinga lotsstation. På grund av det hårda vädret lyckades man heller inte hålla kursen. Barken pressades av den hårda pålandsvinden in mot skären, och i mörkret tappade man uppfattningen om var man befann sig. Strax fick man grundkänning på undervattensgrundet Ryggen, väster om Lökholmarna. Eftersom man inte kunde få ut fartyget på öppet vatten försökte man istället fortsätta genom Måvholmsgapet. Men skeppet var segelslitet, och man drev istället mot södra sidan av Amneskären. För att undvika strandning kastade man ut ett ankare, och hela besättningen gick i babords livbåt. Man lyckades emellertid inte få livbåten klar från barken. I den svåra sjöhävningen slog livbåten emot ena fartygssidan och kantrade, varpå hela besättningen hamnade i det iskalla vattnet. De flesta drunknade ganska omgående, medan några lyckades klänga sig fast vid livbåten. I samma ögonblick stötte fartyget mot grund. Ytterligare tre stötar kändes innan barken fastnade. Efter att ha stått på grundet i omkring 5 minuter kastades fartyget över åt styrbords sida, vreds av grundet och sjönk i ett ögonblick i nivå med däckshuset. Endast fem man var i stånd att ta sig fram till riggen, som fortfarande stack upp ovan vågorna. Fyra man klängde upp i den ena masten, medan en man klättrade upp i mesanmasten. Klockan var då omkring 20 på kvällen. Först klockan sju på söndagens morgon kunde lotsar ta sig ut till haveristen. Då hade redan andrestyrman, som klättrat upp i mesanen, på grund av kyla och utmattning gått i havet. Endast hans kavaj hängde kvar i riggen. De fyra som satt i märsen var svårt nedkylda och utmattade, men de i någon mån kunnat hade kunnat hålla värmen genom kroppskontakt och var fortfarande vid liv. Vrångölotsarna fortsatte sökandet efter överlevande vid Vrångö och på holmarna på öns västsida, men fann endast omkomna. En av männen hade räddat sig iland på Klubbholmen, och sökt skydd bakom ett berg, men sedermera dukat under av kylan. En annan höll fast i tången vid strandkanten, men hade aldrig lyckats ta sig upp på land. Den kapsejsade livbåten hittades vid Stora Ruddholmen. 12 man av de 16 man starka besättningen, oräknat den 17:e besättningsmannen som drunknat tidigare under resan, omkom vid olyckan. Bärgningar: De närmaste tre åren efter förlisningen var fartyg sysselsatta med att bärga lasten. Eventuellt bärgades då också skeppsklockan. Historik: Fartyget byggdes för ett franskt rederis räkning. Hon kom sedan i norsk ägo, och seglade då under namnet Syvstiernen. Den 15 januari 1920 avseglade hon under namnet Albert Höeg från Nordamerika på sin första resa i dansk ägo. Resan mot Nyborg i Danmark hade präglats av storm och hårt väder. En dansk lättmatros spolades överbord den 28 januari. Han fick tag i logglinan, men denna brast när man skulle hala ombord honom. I det hårda vädret var besättningsmannen utom all räddning. Senare under samma resa skulle än värre katastrofer Denna olycka kom senare under samma resa att av total förlust av fartyget, med många döda som följd.