"MOLLÖSUNDSKOGGEN"

Fartygslämning, Lämningens konstruktionstimmer består av 16 mer eller mindre fragmentariska bottenstockar och upplängor med klinkhak. Den övervägande dimensionen är ca 10 x 25 cm. Två av bottenstockarna visar övergången mellan fartygets botten och sida, 4 st är raka och tre, som är av krumväxt virke, har suttit mot skrovets stävar och visar att bottenborden haft en viss böjning mot ändarna. Kölen har en längd av 12,24 m. Den är platt och spolformig. Ena änden är avbruten. Andra änden finns i hela sin detaljrika utformning. Den har en förhöjning på 160 cm längd och 5 cm höjd. I kölens spets finns ett hak för stäven med en lutning av ca 60 grader. Längs kölen finns en spunning som från kölens spets löper ca 4 m ned längs kölens sidor. Midskepps är kölen 43 cm, dess höjd är ca 10 cm. Borden, spanten och kölstocken är sammanfogade till varandra med dymlingar av ek. Somliga dymlingar är förstärkta med kil. Att döma av rostfragment är borden är fästade till varandra med fyrkantig järnnit med runda och fyrkantiga brickor. Varje bottenstock har tre fyrkantigt uthuggna hål (urtag för tätningslister) (status 1979). De 4 bottenborden är vardera 450 cm långa, ca 50 cm breda och ca 5 cm tjocka. De har legat kant i kant med kölen och bildar tillsammans 2 bordgångar i ett sammanhängande parti midskepps på ena sidan kölen. De yttersta borden har en vridning uppåt ändarna. De har varit sammanfogade med bladlaskar. Förutom bottenborden finns 8 mer eller mindre fragmentariska bord i klinkteknik. De största mäter 60 x 45 cm. En del av dessa bord har en ca 5 cm bred lanning där spår av flätat nöthår hittats. I överkanten finns tätsittande spår efter fyrkantiga klinkbrickor. Flera bord har stora bladlaskar. Två av borden skiljer sig från de andra genom att inte ha lanning i underkanten. De är formade med bukt som ansluter till det yttersta bottenbordets bukt, varför de med all sannolikhet bildat övergång mellan den platta botten och fartygssidan. Kvar på fyndplatsen finns en anhopning kalksten med maxstorlek 15 x 15 cm, som torde utgöra vrakets barlast (status 1982). Bärgning: 1979 bärgade sportdykare vraket i sina beståndsdelar. Förutom ett större antal mindre virkesfragment bärgades köl, 9 bord, 11 delar av bottenstockar och 1 spantliknande vrakdel. Två veckor senare lades vrakdelarna tillbaka i vattnet på fyndplatsen efter uppmaning av antikvariska myndigheter. Ett par bord behölls. 1981 bärgades och magasinerades vrakdelarna för dokumentation, då man befarade ytterligare nedbrytning och då vrakdelarna inte längre befann sig i ursprungligt läge. 1982 dokumenterade SSHM och Sjöfartsmuseet i Göteborg de bärgade delarna av vraket. Därefter konserverades det. De bärgade delarna förvaras nu på Bohusläns museum. Lämningen var vid upptäckten sammanhängande i ett komplex, som delvis låg nedbäddat i skyddande lera. Last och utrustning samt fler skeppsdelar kan eventuellt fortfarande ligga kvar i leran. Vid bärgningen bröts vrakresterna isär från varandra. De delar som stuckit upp ur botten var angripna av skeppsmask m.m. medan de skyddade partierna var i relativt gott skick. Efter bärgningen torkade emellertid virket ut och sprickor började skapas. Övrigt: Enligt Göteborgs sjöfartsmuseum fördes vraket till den grunt belägna fyndplatsen från en plats belägen på djupare vatten under 1940-t.