"KALMAR 8" FYND 8"

Bärgning: Norr om Kalmar slott, i Slottsfjärden, låg från medeltiden fram till början av 1600-talet såväl stadens som slottets hamn. På en karta från 1610 kallas hamnen "Kättilen" (kitteln). Sedan medeltidsstaden under 1600-talet jämnats med marken, och en ny stad byggts på Kvarnholmen norr därom, blev slottsfjärden allt mer uppgrundad. Nästan hälften av den ursprungliga vattenspegeln fylldes igen under 1800-talet, för ny bebyggelse och parkanläggningar i dess norra och östra del. Under 1900-talet hotade det resterande vattenområdet helt att växa igen, och dess stillastående vatten hotade att bli en sanitär olägenhet för staden. På grund av detta, men även av historiska och arkitektoniska skäl, beslöts att rensa upp såväl Slottsfjärden som vallgraven. 1932-1934 torrlades det aktuella området och grävdes ut såsom Stadskommunalt reservarbete. Den kulturhistoriska undersökningen leddes av riksantikvarie Martin Olsson, coh Harald Åkerlund svarade för uppmätningarna av vrak och påträffade anläggningar. De delar som torrlagts genom utfyllnader på 1800-talet kom dock inte att undersökas. I hamnområdet påträffades, förutom artefakter från fyndrika kulturlager, flera vrak samt lämningar efter spärrar, bryggor och förtöjningsplatser. Vraket SMA 712:032 (fynd 8) dokumenterades och vrakdelarna märktes upp och flyttades till källaren i Kalmar slott i väntan på konservering. Vrakdelarna kom därefter att fortsätta förvaras i nämnda källare tillsammans med övriga fynd från undersökningen av Slottsfjärden. Båten är tolkad som en liten brännare, då tjärklumparna i densamma talar för att båten avsiktligt gjorts brännbar. Förmodligen rör det sig om en fiskebåt, med mast och åror, som tagits från någon av stadens fiskare. Status: De övre delarna av spant och bordläggning var avbrända, och så gott som endast botten var bevarad. På denna låg ganska stora klumpar av förbränd tjära eller beck, en armborstpil av trä samt en kanonkula av järn. Kulan har ca 9 cm:s diameter. Båten bör ursprungligen ha varit ca 6 meter lång och ca 2 meter bred. Allt virke i båten är av ek. Den är synnerligen klent och smäckert byggd med glest sittande spant. I hela båten har endast fyra spant funnits. Dessa är av rektangulärt, stående tvärsnitt. Troligen har upplängor saknats och spanten räckt i ett stycke upp till ässingen, eftersom båten bara varit omkring 50 cm djup. Spanten har våghål på sidorna om kölen. I den bottenstock som suttit något för om midskepps finns ett ovalt hål om 5x3 cm för en mast. Kölen är T-formad. Förstäven, som var helt bevarad, är svängd och starkt fallande. Den saknar spunning. Upptill är den horisontellt avskuren och har två genomgående hål, förmodligen för fånglina samt för mastens stag. Stäven har fogats till kölen med en hakformig lask. Av akterstäven var bara en bit bevarad. Den har stått direkt på kölen, endast fasthållen av en dymling. Botten är rundad midskepps, men skarp i för- och akterskepp. Borden är ca 20 cm breda och 15-18 mm tjocka. Klinknaglarna sitter synnerligen tätt och har klinkats dels på insidan och dels på utsidan över fyrkantiga brickor. Grunda drevrännor finns för drevet av nöthår. Borden är skarvade med bladlaskar. Spanten är fästade till borden med tränaglar. På ett av samborden finns några lagningslappar på insidan. Någon garnering synes inte ha funnits i båten. Troligen har den haft lösa bottentiljor (status 1932-1934). Datering: Om båten är en brännare, så har den sannolikt förlist under 1611 års krig. Då utrustade danskarna brännare, som de lät driva ned mot de i Kättilen/Slottsfjärden förtöjda svenska fartygen. Båten anses inte vara yngre än från detta år.