"KÄTTILEN"

Bärgning: Norr om Kalmar slott, i Slottsfjärden, låg från medeltiden fram till början av 1600-talet såväl stadens som slottets hamn (se SMA 712:014). På en karta från 1610 kallas hamnen "Kättilen" (kitteln). Sedan medeltidsstaden under 1600-talet jämnats med marken, och en ny stad byggts på Kvarnholmen norr därom, blev slottsfjärden allt mer uppgrundad. Nästan hälften av den ursprungliga vattenspegeln fylldes igen under 1800-talet, för ny bebyggelse och parkanläggningar i dess norra och östra del. Under 1900-talet hotade det resterande vattenområdet helt att växa igen, och dess stillastående vatten hotade att bli en sanitär olägenhet för staden. På grund av detta, men även av historiska och arkitektoniska skäl, beslöts att rensa upp såväl Slottsfjärden som vallgraven. 1932-1934 torrlades det aktuella området och grävdes ut såsom Stadskommunalt reservarbete. Den kulturhistoriska undersökningen leddes av riksantikvarie Martin Olsson, och Harald Åkerlund svarade för uppmätningarna av vrak och påträffade anläggningar. De delar som torrlagts genom utfyllnader på 1800-talet kom dock inte att undersökas. I hamnområdet påträffades ett rikt kulturlager, stenkistor efter spärrar och förtöjningsplatser, samt pålar efter bryggor och flertalet vrak. Status: I gyttjan i Slottsfjärden fanns ett talrikt fyndmaterial, framför allt med keramik, från äldsta medeltid till 1900-talet. De medeltida fynden låg ca 1 meter ned i muddret, medan 1500-1600-talsföremål låg ett par, tre decimeter högre. Kulturlagren var relativt intakta, och som mest fyndförande mellan ca 0,8 - 1,2 meter ned under muddrets yta. I hamnen påträffades, utöver stora mängder keramik, kritpipor, skor m.m. flertalet föremål tillhörande fartygs och båtars utrustning. De ankare, som inte kunde knytas till de påträffade vraken, utgjordes av 8 mer eller mindre kompletta stenankare samt ytterligare rester av dylika. Ett av stenankarna var tillverkat av en gråsten, som förmodligen ursprungligen tjänat som löpare i en handkvarn, och ett tillyxat ekstycke, vars ändar fungerade som flyn. De övriga stenakarna hade två flyn. Dessutom hittades omkring 8 stockankare med järnlägg och järnarmar i olika storlekar. Det största av dem hade lägg och armar med rektangulärt tvärsnitt, ca 8x6 cm grovt, små flyn och stor ankarring. Ankarna hade över lag ungefär liknande utförande. Vad som skilde sig var huvudsakligen det infällda och med tränaglar fastgjorda stycket på mitten, vilket var ilaskat på olika sätt. Av tacklingsdetaljer påträffades några olika typer av jungfrur, en träkaus samt två tågnålar. Ett föremål av tillskuret hjorthorn kan antagligen också kopplas till riggens utrustning. En ornerad hå av ek med bl.a. stiliserade djurfigurer påträffades relativt djupt i botten, 8 stycken vakare, varav fyra med inskurna bomärken samt en karvsticka påträffades också. Ett par borrsvingar av gran resp. björk, en klubba av masurbjörk, 26 märlspikar av hjorthorn, varav en ornerad, samt ett läderfodral med en nål av ask utgör påträffade verktyg som bör ha använts ombord. Vidare påträffades 34 bearbetade ben, som förmodligen skyddat essingen vid fiske, samt några föremål som tolkats som olika slags lod vid fiske.8 stycken vakare, varav fyra med inskurna bomärken (status 1932). Fyndlista: Bärgat vid de arkeologiska undersökningarna i lottsfjärden 1932-1934: Keramik Block Jungfrur Träkausar Klot Tågnålar Träklubba Märlspikar Vakare Borrsvingar Nål. m. fodral Kasttyngder Benföremål Karvsticka Balkhuvud Träankaren Ankare Järnankaren Vrak samt delar av vrak (se "fynd 1" tom "fynd 25") Samtliga tillvaratagna fynd från Slottsfjärden tillhör Statens Historiska Museums samlingar.