"KALMAR 15" "FYND 15"

Status: Fartyget har varit det största av de som påträffats i Slottsfjärden, men endast en mindre del av var bevarat. Vraket har legat så nära stranden, att det varit tillgängligt vid lågvatten, och virke har bortplockats. Vid undersökningen återfanns ett 12 meter långt stycke av kölen, nedre delen av förstäven, ett rätt stort parti av styrbordssidans spant- och bordläggning samt en liten del av babordssidan. Fartyget, som är av ek, var mycket kraftigt byggt. Den totala längden bör ha uppgått till minst 25 meter. Kölen har kvadratisk sektion och är försedd med djup dpunning. Föröver mäter den 25x25 cm och akteröver var den något klenare. Det bevarade stycket är avhugget i den aktre änden. I den förliga änden finns ännu en haklask. Stävstycket är 20 cm tjockt nedtill och 12 cm upptill. Det har en liknande spunning som kölen och har varit fogat till kölen genom en liknande lask som den med vilken kölstyckens skarvats samman. Bottenstockarna är ca 30 cm breda och 12-15 cm tjocka, upplängorna något klenare. Borden var omkring 20 cm breda och ca 5 cm tjocka. Spanten har dymlats till förbundits till borden med grova tränaglar i zigzag. Borden har varit sammanfogade med klinknaglar, och tätningen bestod av tvåslaget nöthår (status 1932). Bärgning: Norr om Kalmar slott, i Slottsfjärden, låg från medeltiden fram till början av 1600-talet såväl stadens som slottets hamn. På en karta från 1610 kallas hamnen "Kättilen" (kitteln). Sedan medeltidsstaden under 1600-talet jämnats med marken, och en ny stad byggts på Kvarnholmen norr därom, blev slottsfjärden allt mer uppgrundad. Nästan hälften av den ursprungliga vattenspegeln fylldes igen under 1800-talet, för ny bebyggelse och parkanläggningar i dess norra och östra del. Under 1900-talet hotade det resterande vattenområdet helt att växa igen, och dess stillastående vatten hotade att bli en sanitär olägenhet för staden. På grund av detta, men även av historiska och arkitektoniska skäl, beslöts att rensa upp såväl Slottsfjärden som vallgraven. 1932-1934 torrlades det aktuella området och grävdes ut såsom Stadskommunalt reservarbete. Den kulturhistoriska undersökningen leddes av riksantikvarie Martin Olsson, och Harald Åkerlund svarade för uppmätningarna av vrak och påträffade anläggningar. De delar som torrlagts genom utfyllnader på 1800-talet kom dock inte att undersökas. I hamnområdet påträffades, förutom artefakter från fyndrika kulturlager, flera vrak samt lämningar efter spärrar, bryggor och förtöjningsplatser. Vraket SMA 712:039 (fynd 15) dokumenterades men konserverades eller tillvaratogs inte. Datering: Att döma av det ringa djupet på platsen och fartygets storlek kan fartyget knappast ha sjunkit på platsen. Snarare bör vrakresterna ha drivit in här efter förlisningen. Skeppstekniska drag indikerar en osäker datering till 1600-tal. Eventuellt kan vraket vara resterna av ett av de fartyg som sänktes under 1611 års krig.