"KALMAR 19" "FYND 19"

Bärgning: Norr om Kalmar slott, i Slottsfjärden, låg från medeltiden fram till början av 1600-talet såväl stadens som slottets hamn. På en karta från 1610 kallas hamnen "Kättilen" (kitteln). Sedan medeltidsstaden under 1600-talet jämnats med marken, och en ny stad byggts på Kvarnholmen norr därom, blev slottsfjärden allt mer uppgrundad. Nästan hälften av den ursprungliga vattenspegeln fylldes igen under 1800-talet, för ny bebyggelse och parkanläggningar i dess norra och östra del. Under 1900-talet hotade det resterande vattenområdet helt att växa igen, och dess stillastående vatten hotade att bli en sanitär olägenhet för staden. På grund av detta, men även av historiska och arkitektoniska skäl, beslöts att rensa upp såväl Slottsfjärden som vallgraven. 1932-1934 torrlades det aktuella området och grävdes ut såsom Stadskommunalt reservarbete. Den kulturhistoriska undersökningen leddes av riksantikvarie Martin Olsson, coh Harald Åkerlund svarade för uppmätningarna av vrak och påträffade anläggningar. De delar som torrlagts genom utfyllnader på 1800-talet kom dock inte att undersökas. I hamnområdet påträffades, förutom artefakter från fyndrika kulturlager, flera vrak samt lämningar efter spärrar, bryggor och förtöjningsplatser. Vraket SMA 712:043 (fynd 19) frilades och undersöktes men konserverades eller tillvaratogs inte. Status: Vraket låg ca 1 meter ned i mudderlagret och utgjordes av bottenpartiet av en ganska stor båt. Kölen, några bottenstockar samt en del av bordläggningen hade bevarats. Båten var byggd av ek och torde ha varit ca 11-12 meter lång. Bägge stävarna saknades. Kölen är 8 meter lång består av tre delar, sammanfogade med vertikala snedlaskar, tätade med grovt ylletyg. Kölen har spunning, som försvinner mot ändarna. Vid akterstävslasken finns en grund spunning för sambordens ändar. Kölens häl är sneddad. Såväl för- som akterstäv har förbundits till kölen med , vertikala snedlaskar. Akterstäven har dock stått ovanpå kölen och har inte varit tappad i denna, utan har fästs med en tränagel indriven från kölens undersida. Bottenstockarna har liggande rektangulär sektion och låg med ca 60 cm:s mellanrum. Mitt över kölen har de haft stora, halvrunda våghål. Av kölsvinet fanns endast kvar ett ca 2 meter långt stycke. Det har varit naglat vid varje bottenstock. Inget mastspår finns i denna del. Borden är ungefär tumstjocka och saknar drevränna för drevet av tvåslaget nörhår. Vid spanten har borden fästs med eknaglar, och sinsemellan har de varit förbundna med järnnaglar med fyrkantiga brickor på insidan, och dels, i samma klinksöm, med fyrkantiga tränaglar. Tränaglarna förklaras förmodligen av att man bytt ut en del upprostade järnnaglar. Borden är skarvade med bladlask. Någon garnering finns inte kvar. I skrovet hittades ett block och en jungfru av ek. Blocket har en bult av järn (status 1932).