ADA GORTHON

Fartygslämning: Lastångfartyg Historik: Fartyget beställdes av AB Kattegatt (Herman Swenson), Helsingborg och döptes till Signe. Fartyget kunde dock inte övertagas p.g.a. kriget. 1918 såldes hon till Rederi AB Helsingborg, Göteborg, och döptes om till Vettern. Hon sattes i trafik våren 1919. På hösten samma år såldes hon för 3250000 till konsul Rob. Göhle, Norrköping. Hennes nya namn blev H. Unér. Under krisen efter första världskriget, som drabbade sjönäringen hårt, låg H. Unér upplagt under ett par års tid. 1922 förvärvades hon av Rederi AB Gefion, Helsingborg, och döptes om till Ada Gorthon. Ada Gorthon hade inga större haverier under sina år i bolagets tjänst. 1923 hoppade en tysk eldare i sinnesförvirring överbord på Holtenau redd och drunknade. Ångarens båtsman föll 1932 överbord i Leningrad och omkom. Året före krigsutbrottet hade ångaren en grundstötning i Drogden. På våren 1940 kom Ada Gorhon att blandas in i krigshändelserna i samband med den tyska ockupationen av Norge. Den 8 april låg hon utanför Bergens hamn med last för Blyth i England när det kom order om mörkläggning då en främande krigsmakt - man visste ännu inte vilken - närmade sig Bergen. Fartygen i hamnen fick order att ligga kvar. Ada Gorthon låg kvar i hamnen ända till den 11 maj, då svenska konsulatet meddelade att fartyget frigivits och snarast borde avgå till Sverige under tysk eskort. När Ada Gorthon var klar för avgång meddelade de tyska myndigheterna att fartyget istället skulle avgå till Stavanger för vidare order. Den 13 maj beordrades ångaren att medfölja en tysk konvoj till Elbe. Befäl och manskap opponerade sig mot denna order, men tyskt prismanskap sattes ombord. Ada Gorthon lämnade Stavanger och anlände följande onsdag till Cuxhaven, där order erhölls att fortsätta till Hamburg. Först den 22 maj meddelades att ångaren skulle frigivas. Den för England avsedda lasten hamnade hos tyskarna. Efter frigivningen gick ångaren till Emden och lastade koks för Halmstad, dit Ada Gorthon anlände vid midsommartid. På så sätt kom Ada Gorthon att stanna innanför Skagerackspärren och göra sina fortsatta resor där fram till torpederingen. Maskinen var på 1200 Ihk. Besättningslista: Nils Bertil Siegård, f. 1886, befälhavare, omkom Percy Sigurd Larsson, f. 1885, förste styrman, Lerberget, omkom Börje Gunther Nilsson, f. 1916, tredje styrman, omkom Hugo Richard Rube, f. 1912, övermaskinist, Höganäs, omkom Karl Leonard Johansson, f. 1893, förste maskinist, Stockholm, omkom Hjalmar Persson, andre maskinist, från Helsingborg, överlevde Karl Hilding Hell, f. 1895, steward, Nyhamnsläge, omkom Wilhelm Lindeblad, f. 1898, båtsman, Tygelsjö, omkom Karl Einar Pettersson, f. 1904, lättmatros, Enskede, omkom Bengt Arvid Uno Johansson, f. 1925, jungman, Västergarn, omkom Sven Rudolf Norén, f. 1908, donkeyman, Skutskär, omkom Erik Grundström, f. 1903, eldare, Karlstad Bertil Nordström, f. 1914, lämpare, Oxelösund, omkom Isak Kuoppala, f. 1906, lämpare, Ludvika, omkom Robert Axell, f. 1920, mässupppassare, Ljungby, omkom Kurt. W. Hagberg, kock, från Malmö, överlevde Oskar Svensson, matros, från Resö, överlevde Karl Åke Andersson, jungman, från Gävle, överlevde Gunnar Rosander, eldare, från Stockholm, överlevde Gustav Eriksson, jungman, från Norrköping, överlevde Waldemar Persson, matros, från Resö, överlevde John Bergman, eldare, från Karskrona, överlevde Två besättningsmän hade mönstrat av fartyget i Luleå. I Trelleborg skulle andre styrman, som haft några dagars ledighet, möta fartyget. Händelseförlopp: Den 19 juni 1942 avgick Ada Gorthon ensam från Luleå mot Tyskland med sin malmlast. Två dagar senare, på svenskt vatten utanför Möckleby på Öland, angreps hon av två främmande ubåtar. Hon torpederades av en ubåt som senare skulle visa sig vara den ryska ubåten SC 317 under befäl av kapten Moschow. En jungman observerade kl 12.10 ett periskop och styrman såg torpedstrimman i vattnet och ropade en varning. Därefter försökte han gira undan, men när detta inte gick släppte han rodret och sökte skydd. Ada Gorthon bröts av på mitten när torpeden träffade vid den förligaste lastluckan och det tungt lastade fartyget sjönk inom 15 sekunder. 14 man, som vistats i maskin, hytter och mässar, förljde med fartyget ned när hon sjönk. De övriga 8 lyckades klamra sig fast på vrakgods och flottar tills fiskare från Öland, vilka från land sett förlisningen, en halvtimma senare kom ut i en båt och kunde rädda dem. De fördes in till Öland, och en handlare i Kalmar öppnade sin affär så att de genomblöta sjömännen kunde få kläder. Lite kuriosa är att en person klarade sig genom att klättra upp högst i masten varpå han precis hade ansiktet över vattenyttan. Ryssarna förnekade all inblandning trots att man hittade torped delar med rysk text på. Ryssarna ansåg att sänkningen var en tysk provokation vilket torde vara uteslutet eftersom de behövde järnmalmen och hade redan betalat för den. Status: Förskeppets babordssida är uppriven. Brygga och midskeppsparti är demolerat (status 1942). Delvis skrotbärgad. På vrakplatsen finns en behållare med 250 kg trotyl, ett sprängämne som de danska bärgarna lämnat efter sig. Bärgning: Efter kriget skrotbärgade man på Ada Gorthon. På 1950- och 1960- talet sprängde danska yrkesdykare bort delar av vraket och bärgade allt av värde, däribland propeller, ångpannan, koppar m.m. Fyndlista: Bärgat på 1950- och 1960- talet: propeller, ångpannan, koppar m.m. Övrigt: SC 317 tillhörde den första ubåtsgruppen om 10 ubåtar som i maj brutit sig igenom minspärren i Finska Viken i syfte att stoppa den svenska malmexporten till Tyskland. SC 317:s första offer var det finska fartyget Argos. Torpederingen av Ada Gorthon var den första som skedde i Östersjön av svenskt handelstonnage. Efter torpederingen fick de svenska fartygen marineskort i Östersjön. Eftersom torpederingen skett på svenskt vatten framförde regeringen en skarp protest till Sovjetunionen, men ryssarna nekade till någon skuld. Rederiet lät resa en minnessten över de omkomna på stranden vid olycksplatsen.