L1955:2434

Fyndlista: 1979 bärgade en sportdykare en bronskruka ca 15 m från vraket. När han tog upp krukan skall 3 -4 myntliknande föremål ha singlat ur. Krukan fkonserverades och fyndfördelades till Kalmar läns museum. 1991 bärgade barn lite timmer från vad som eventuellt var det aktuella vraket. Status: Vraket är 10 - 12 m långt. Spant och bottenstockar syns (status 1979). Vraket utgörs av en 5,9 m lång och 2,7 m bred mittsektion av båtens ena skrovsida. Skrovets utsida är vänd mot botten. 9 spant och 4-6 bordgångar är bevarade. Kölstrål och stävar saknas. Ca halva vraket är begravt i bottensedimentet. En mängd andra vrakrester finns spridda runt själva vraket, en del sammansatta. Sannolikt härrör dessa från ett och samma vrak. De fåtal bord som är synliga är ca 30 cm breda, radiellt sågade och tillverkade av ek och furu. Borden, som är lagda på klink, har, att döma av fyrkantiga hål med järnkorrosion, varit sammanfogade av järnnaglar. En bordskarv är synlig, den är stum och vinkelrät, d.v.s. saknar överlappning. Spanten är gjorda av ek och fästade till skrovet med dymlingar av ek och eke. Överdelen av ett par spant är behäftade med järnkorrosion, vilket antyder fastbultade tofter, tvärbalkar eller en ässing/relingskant med järnskodda årtullar. Nederdelen på ett av spanten är synlig, och avslöjar en snedlask mellan spant och bottenstock. Spanten är S-formade och relativt kraftiga. Det senare antyder ett robust skrov med stor lastkapacitet. Datering: Då byggnadstekninken är traditionell och har tillämpats under flera hundra år, är en typologisk datering svårbedömd. Avsaknaden av ytliga lösfynd, kan i dagsläget inte heller bidraga till en datering. Vrakets kondition antyder dock att förlisningen med största sannolikhet skerr för mer än 100 år sedan. Bärgning: 1991 gjorde Kalmar läns museum en besiktning av vraket. Vraket mättes upp, videofilmades och fotodokumenterades. Man kunde konstatera att det bör röra sig om en 10-12 m lång, 2-3 m bred segelförande, lastdryg farkost. Eftersom vraket befinner sig i ett mycket utsatt vattenområde, på ringa djup och exponerad sand- is- och vattenerosion samt för badare under sommarhalvåret, beslöt museet att genomföra en systematisk uppmätning och kartering av vrakplatsen. Enligt uppgift har Ekerums hamn tjänat som uutskeppninghamn för kalksten. Man kan inte utesluta att båten har samband med denna hantering.