INGEBORG

Historik: Fartyget byggdes för Hans Jönsson Fex, Lerhamn. 1912 strandade fartyget vid Lidström på Jullands ostkust på resa Lovisa-London. Alla ombord räddades men Ingeborg blev illa åtgången, och såldes efter bärgning på en haveristauktion i Göteborg till en trävaruhandlare, som tog hand om lasten. I april 1913 såldes hon till Anders Nilsson, Helsingborg, och i mars såldes hon vidare till Johan Welte Pettersson m.fl. på Högmarsö. Efter år 1913 inköptes hon av Tjocköbor, som renoverade henne till nästan nyskick. Tjockö blev sedan hemmahamn till 1919, då Karl Robert Nordstedt och hans svåger Johannes Hilmer Andersson bildade partrederi och köpte henne för 92000 kr. De avsåg segla med ved från Norrland till de större städerna, vilket kunde ge god avkastning. Ingeborg var känd som ett av Östersjöns snabbaste fartyg. Fartygets hemorter: 1878-1907 Lerhamn 1907-1913 Helsingborg 1913-1919 Tjockö 1919 Högmarsö 1919 Blidö 1919 (24 mars-25 nov) Länna Huvudredare: 1878 Hans Jönsson Fex, Lerhamn 1897 Nils Svensson Fex, Lerhamn 1907 Anders Nilsson, Helsingborg 1913 Johan Alfred Norberg, Tjockö 1919 Johan Welte Pettersson, Högmarsö 1919 Karl Robert Nordstedt, Söderöra, Blidö Befälhavare: 1878 Anders Hansson Fex 1884 Christian Larsson Fex 1885 Anders Hansson Fex 1890 Christian Larsson Fex 1891 Anders Hansson Fex, Lerhamn 1895 Christian Larsson Fex, Lerhamn 1907 Janne Jönsson Bruce, Råå 1913 Erik Edvin Norberg, Tjockö alt. Karl Robert Nordstedt, Söderöra (uppgifterna varierar). Besättningslista: Karl Robert Nordstedt, kapten Westerberg, förstestyrman Emanuel Westerlund, steward Birger Westerberg Carl Eliasson, jungman Sven Pettersson, andre styrman Birger Sjöblom, jungman Tore Brandt, jungman Bertil Söderman, lättmatros Ferdinan Norberg, bästeman Algot Jansson, matros Enligt andra uppgifter var besättingen 7 man. Händelseförlopp: När man hade lastat klart och avresan närmade sig slog kylan till, och det gick inte att rubba ett enda segel. Då det var den sista resan för året och både redare och besätting var beroende av att få nå hemmahamnen innan vintern kom gjorde man upp med skepparen på bogserbåten Prins Bernadotte om assistans. Prins Bernadotte bogserade Ingeborg söderut i kuling och snötjocka. Ombord på Ingeborg höll besättningen sig vaken, och man var orolig för att bogserbåten inte höll ut ordentligt från kusten. Innan man skulle få skydd innanför Gräsö uppmärksammade man att bogseraren höll allt för långt åt babord. Plötsligt förstod man att befälhavaren på Prins Bernadotte misstagit sig och förväxlat Örskärs fyr med Björns fyr. Ombord på Ingeborg försökte man gira styrbord, och man ropade och blossade för att varna bogserbåten och få den att gira styrbord hän, men uppfattade inte svaret i vinden. Prins Bernadotte gjorde en snabb gir och grundstötte kraftigt. Ombord på Ingeborg hann man inte koppla loss bogserkabeln, utan grundstötte med hela kölen och fartyget lade sig tvärs vind och sjö. Man befarade ganska snart att riggen skulle gå överbord, och fartyget började vattenfyllas, allt medan hon kastades högre upp på grundet. Babords livbåt sattes i sjön. 01:30 hade Ingeborg fått kraftig slagsida. Däckslasten och de övriga livbåtarna krossades och spolades bort. Risken att någon skulle spolas överbord eller träffas av nedfallande riggdelar var överhängande och besättningen gick i livbåten. Hela besättningen inklusive skeppshunden Nelly räddades med hjälp av personal från fyrplatsen. Onsagen 26 november hade fock- och stormasten sjunkit en fot genom däcket, och delar av bordläggningen hade flutit upp. Den 28 hade rodret slitits loss och storstångstag och storbomsstången hade sprungit av. Styrbords reling var delvis av. Bärgningar: Veckan efter förlisningen bärgades en del av inventarierna och besättningens tillhörigheter, mesanrigg, fockrigg och storrigg, järnspis och två ankare. Övrigt: Efter sjöförklaringen dömdes befälhavaren ommbord på bogserångfartyget Prins Bernadotte till böter till kronan på 600 kr, för försmummelse och vårdslöshet.