L1935:146

Fartygslämning. 6 m l. Vrakdelarna är hårt nedbrutna. Fartyget är inte synligt i sin hela längd, men utifrån de frilagda, bevarade vrakdelarna kan det konstateras att det varit minst 6 m långt. Det har sannolikt inte varit större än 20 m. Vraket består av köl, kölsvin, bordläggning, bottenstockar och innergarnering, mestadels i ursprungligt läge. Kölen är en spunningsköl, bultad ihop av två delar i vars fog spunningen löper. Kölen är 12 cm bred och 14 cm djup. I dess aktre ände finns en nedåtriktad lask, vilket förmodligen vittnar om en förlängning av kölen. Kölsvinet har ett tvärsnitt av 12 x 12 cm. Det är placerat på bottenstockarna och är fästad vid desamma. Det har grunda uttag för bottenstockarnas inpassning, men det är osäkert om dessa uttag är tillverkade eller om de tillkommit genom slitage. Sju spant har observerats. Av dessa ligger 3 - 4 st i ursprungligt läge. Dessa kan bestämmas som bottenstockar. Spantens dimensioner varierar mellan 12 - 15 x 10 - 9 cm. Spanten har förbundits till bordläggningen med järnbultar och kilade dymlingar. 7 st bordläggningsplankor sitter i ursprungligt läge. Ytterliggare en bordläggningsplanka ligger löst. Borden är hårt erroderade. Dess största uppmätta bredd är 23 cm och dess största uppmätta tjocklek är 2 - 3 cm. De laskar som påträffats är symmetriskt placerade på de bägge skrovsidorna, vilken kan indikera att fartyget byggts av bordsplankor av samma längd. Bordläggningen har spikats samman. Fyra innergarneringsplankor är fastbultade mot bottenstockarna. Innergarneringen verkar ha avslutats en bit innan stävarna. Den ger ett något apart intryck, vilket skulle kunna tolkas som att den inte är en ursprunglig del av fartyget utan har byggts till senare. Garneringsplanken är 5 cm tjocka och 15 - 22 cm breda. Den kraftiga innergarneringen kan indikera att fartyget använts som fraktskuta (status 2000). Anläggningen, som är ca 40 m lång, består av stenkistor och pålar som sträcker sig i NO riktning från land. Att döma av konstruktionen är det sannolikt att det rör sig om en kajanläggning. I anläggningens norra delar, på 8 meters djup, sträcker sig dock anläggningen endast 3 - 4 m upp från botten. Eventuellt kan det indikera att anläggningen på något sätt har rört sig från ursprungligt läge. Löst bearbetat trä på botten kan indikera förekomsten av ytterligare vrak (status 2000). Bärgning: Under mitten av 1990-talet gjorde en sportdykarklubb en inventering av vattenområdet och påträffade flera lämningar, bl. a. ett vrak, som de menade var vikingatida - tidigmedeltida. År 2000 genomförde Riksantikvarieämbetet en besikting av lämningarna. En vrakdel från ett klinkbyggt fartyg skall ha påträffats på stranden. Det är osäkert om denna vrakdel kommit från samma vrak som det besiktigade.